bokeslund

När sommaren är slut och hösten kommer händer något konstigt i mig. Min samlariver och matgalenhet får en helt ny twist och inriktning. Nu börjar äppelsäsongen! 

 

Jag är helt galen i äpplen helt enkelt. Jag tror jag har det av min kära mormor som alltid varit så glad för sina två enorma äppelträd (på senare år har all frukt hon får om hösten snarare blivit ett problem eftersom hon nu på äldre dar har svårare att ta hand om den). Man kan göra så mycket fantastiskt med äpplen - mos, sylt, inläggningar, utmärkt bas till chutney, fruktblandningar etc. Mina stora intressen är dock - äppelmust och CIDER!

 

Varje höst sedan 2010 har jag gjort äppelmust och cider om höstarna och alla år har jag byggt en ny äppelpress (och alla år, utom 2012, har pressen jag byggt spruckit pga. den stora belastningen). Nej, vänta nu. För att förstå detta kanske jag först ska förklara grunderna i hur man gör äppelmust.

 

*Konstpaus* "Harkel, harkel"

 

Grundläggande, äppelmust är saften man får ut om man pressar äpplen. Musten kan sedan vidareförädlas till exempelvis Cider genom att man låter musten jäsa. För att kunna pressa musten ur äpplena måste de först krossas (efter en inledande rengöring av frukten förstås). Krossningen är mycket viktigt eftersom det gör saften i frukten mer tillgänglig vid pressningen. Nedan visar jag hur jag går till väga för tvätta och krossa mina äpplen:

 

Äpplen förvarades i ett av uthusen.

 

Här kan man se krossen jag använder. Efter att tidigare ha använt högst tvivelaktiga metoder för att krossa frukten bestämde jag mig för att införskaffa detta don. Tillverkad i rostfritt stål och aluminium, livsmedelsklassat rakt igenom. Det syns dåligt på bilden hur den fungerar men om man tittar ner i tratten på ovansidan kan man se knivar som krossar och skär sönder frukten vilken faller ned i ett kärl under. Allt sker med handkraft vilket jag tycker är perfekt, minimal ansträngning för miljön. 

 

 

Frukten faller alltså ner i ett kärl under krossen. När kärlet är fullt ställer jag det åt sidan och sätter in ett nytt, jag låter sedan äpplena stå i dessa kärl mellan 12 och 24 timmar, detta gör frukten lite mjukare och tillåter också en oxidation som är positiv för smaken på den färdiga produkten:

 

 

En del av äpplena klarar inte min kvalitetskontroll, t.ex. ordentligt skadad frukt. Dessa äpplen överlämnar jag åt våra kära kaniner som mer än gärna hjälper till att ta hand om frukten.