Fortsättning: Äppelsäsong - Must och Cider
Nu är tiden inne för att berätta om pressningen av äpplen, i syfte att få fram must och cider. Råvaran, äpplen, har krossats (vilket man kan läsa om i föregående inlägg) och ska nu genomgå en behandling där de utsätts för högt tryck i syfte att få ut så mycket av den vätska de innehåller som möjligt. För att lyckas med detta behövs något som kan frambringa ett stort tryck och dessutom vara praktiskt att hantera livsmedel i, en press alltså.

Detta är alltså pressen på Bokeslund. Jag byggde den under sensommaren 2012, eftersom pressen vi byggde under 2011 sprack under pågående pressning. Konstruktionen är ganska enkel. En ram av bjälkar på 50x180mm pressas ihop med 8 st 16mm gängstavar. Inga skruvar, inga spikar, bara gängstavarna. På bilden kan man se att allt virke är av samma typ. Pressen är ungefär 185cm hög. I den öppna ytan i mitten av ramen sker själva pressningen. Principen är att en domkraft med tryckkraft på 10 ton pressar ner mot äpplena som ligger inslagna i tyg. Man kan få in 5 tygpåsar med äpplen och mellan dessa påsar lägger man träramar. Allt pressas ned mot en form tillverkad som en låda utan lock, tillverkat av stålplattor. Denna form är inslagen i en sopsäck för att undvika att musten kommer i kontakt med stålet, på så vis undviker man rost och kan lättare bibehålla hygienen. I ett av de nedre hörnen på formen finns ett hål vari man sätter en slang som sedan transporterar musten till en jäshink.
(Om någon som läser detta vill bygga en likande press eller diskutera idéer går det jättebra att höra av sig till mig så kan jag skicka fler bilder och ritning).

Här ser man domkraften som pressar ner mot tygpåsarna fyllda med äppelkross. Brädorna under domkraften fungerar som distanser. Under dessa brädor ser man en stålplatta inklädd i en sopsäck och därunder ribborna och äppelkrosset i tygpåsar. Det är en ganska enkel lösning på en press men tro mig, den fungerar :) I en helt okej press kan man få ut ungefär 50 % av vikten äpplen i äppelmust (dvs 1kg äpplen = 0,5 liter must). I denna pressen kan vi, om vi vill, få ut mellan 70 och 75 % av vikten! Det är dock inte alltid positivt med så hög effektivitet som möjligt, musten och cidern smakar bättre om man inte pressar ut de sista 10-15 procenten.

Här ser man pressen från sidan, precis laddad med äpplen. Såhär ser det ut precis innan man börjar pressa. Tygen med äppelkross i syns här tydligt mellan träribborna.

Precis i slutet av pressningen kan det se ut såhär. Domkraftens kolv är helt utpumpad, flera nya distanser har lagts in och krosset är ihoppressat. När pressningen är färdig töms det torra äppelkrosset ut i en skottkärra, varpå vi brukar köra det upp till några som älskar det - hästarna :) Tillbaka från hästarna får vi gödsel till trädgården och dessutom arbetskraft.
Pressen har fungerat utmärkt detta året. Domkraften är som sagt på 10 ton och all den vikten hamnar på en yta av ungefär 8-10 kvadrat centimeter ("huvudet" på domkraften). Tänk er att balansera 10st ganska små bilar på en så liten yta!
Eftersom allt gått så bra med utrustningen och vi kunnat plocka mycket äpplen har vi också fått ihop väldigt mycket must och cider. Jag räknar med att vi pressat mellan 600 och 800 liter must varav vi har kvar cirka 250 liter i form av cider. Det betyder att vi plockat 1,2 och 1,6 ton äpplen. Det blev lite för bra, vi har inte haft tid att ta hand om all cider ännu (dvs. tappa den på flaska), nästan all must är dock uppdrucken.
Äpplen då? Var får man tag på äpplen i så stora mängder? Det finns kopiösa mängder äppelträd inte bara i villaträdgårdar utan också i parker, skogsområden etc. Jag har plockat det mesta av min frukt hemma på gården, i skogen och på Alnarp där jag går på skola. Mycket frukt blir förstörd i parker när den inte plockas, man kör helt enkelt över den med gräsklipparen. Mitt tips är att fråga parkförvaltaren om man kan få plocka frukten istället (erbjud några flaskor must i utbyte, funkar alltid, alla sura gubbar tinar av äppelmust).
Detta var en kort beskrivning av hur jag gör äppelmust. Det finns massor med utrustning och metoder för att göra must, detta är bara min tolkning. Har ni några tips eller vill veta mer om utrustningen eller metoden så går det bra att höra av sig!
Lev ut, nu!
Äppelsäsong - Must och Cider
När sommaren är slut och hösten kommer händer något konstigt i mig. Min samlariver och matgalenhet får en helt ny twist och inriktning. Nu börjar äppelsäsongen!
Jag är helt galen i äpplen helt enkelt. Jag tror jag har det av min kära mormor som alltid varit så glad för sina två enorma äppelträd (på senare år har all frukt hon får om hösten snarare blivit ett problem eftersom hon nu på äldre dar har svårare att ta hand om den). Man kan göra så mycket fantastiskt med äpplen - mos, sylt, inläggningar, utmärkt bas till chutney, fruktblandningar etc. Mina stora intressen är dock - äppelmust och CIDER!
Varje höst sedan 2010 har jag gjort äppelmust och cider om höstarna och alla år har jag byggt en ny äppelpress (och alla år, utom 2012, har pressen jag byggt spruckit pga. den stora belastningen). Nej, vänta nu. För att förstå detta kanske jag först ska förklara grunderna i hur man gör äppelmust.
*Konstpaus* "Harkel, harkel"
Grundläggande, äppelmust är saften man får ut om man pressar äpplen. Musten kan sedan vidareförädlas till exempelvis Cider genom att man låter musten jäsa. För att kunna pressa musten ur äpplena måste de först krossas (efter en inledande rengöring av frukten förstås). Krossningen är mycket viktigt eftersom det gör saften i frukten mer tillgänglig vid pressningen. Nedan visar jag hur jag går till väga för tvätta och krossa mina äpplen:
Äpplen förvarades i ett av uthusen.

Här tvättar jag äpplen. Först får de ligga i vatten "kryddat" med ett anjonbaserat livsmedelsklassat rengöringsmedel (används av bryggerier för att rengöra utrustning) i ungefär en minut, sedan sköljer jag av rengöringsmedlet från frukten med vanligt vatten (alltså flyttar jag frukten från hinken till höger, vidare till hinken till vänster). Frukten placeras efter denna sköljning i krossen:

Här kan man se krossen jag använder. Efter att tidigare ha använt högst tvivelaktiga metoder för att krossa frukten bestämde jag mig för att införskaffa detta don. Tillverkad i rostfritt stål och aluminium, livsmedelsklassat rakt igenom. Det syns dåligt på bilden hur den fungerar men om man tittar ner i tratten på ovansidan kan man se knivar som krossar och skär sönder frukten vilken faller ned i ett kärl under. Allt sker med handkraft vilket jag tycker är perfekt, minimal ansträngning för miljön.

Frukten faller alltså ner i ett kärl under krossen. När kärlet är fullt ställer jag det åt sidan och sätter in ett nytt, jag låter sedan äpplena stå i dessa kärl mellan 12 och 24 timmar, detta gör frukten lite mjukare och tillåter också en oxidation som är positiv för smaken på den färdiga produkten:

En del av äpplena klarar inte min kvalitetskontroll, t.ex. ordentligt skadad frukt. Dessa äpplen överlämnar jag åt våra kära kaniner som mer än gärna hjälper till att ta hand om frukten.

Detta var min beskrivning av hur jag utför arbetet före själva pressningen av äpplen till must. I nästa inlägg tänkte jag beskriva litet närmare hur själva pressningen går till.
Lev nu!
Att leva i ett kulinariskt experiment
För några veckor sedan satt jag med de andra i huset i köket och pratade lite. Vi pratade om våra djur och våra odlingsplaner inför sommaren. Just då gick det upp ett ljus för mig - vi gör det för den fantastiska maten. Och ja, det är faktiskt en stor anledning till att jag ville flytta ut på landet och producera min egen mat - det smakar så annorlunda! Hemslaktad tupp och hemgjord sylt smakar mer, simple as that!
Ibland när jag arbetar hemma på gården tänker jag att allt jag gör bara är en del i en enda stor maträtt som så småningom ska fylla min totala konsumtion av mat under mitt liv, den totala magsäcksvolymen! Ursäkta om jag låter som en logisk person som försöker lägga fram ett ologiskt resonemang, men det är faktiskt såhär det ser ut i mitt huvud.
Bokeslund - en kulinarisk odyssé i svensk landsbygd
För att demonstrera att mitt resonemang inte är helt åt skogen tänkte presentera några saker vi här på gården har haft för oss senaste tiden:

Efter att bubblandet i mitt senaste öl-alster upphört är det dags för tappning. 60 flaskor mycket välsmakande "extra special bitter" står nu och tar plats i mitt lager. Även om den inte alls blev som jag tänkte mig är jag mycket nöjd, en av mina bästa öl, alla kategorier. Smakar lite som jord doftar efter ett sommarregn, blandat med massor av humle.

Det som visas på bilden är en ram till en bikupa. Eftersom jag aspirerar för att bli biodlare måste jag också bygga ganska många ramar (100 st för att vara exakt). Ganska lätt att koppla ihop mitt resonemang i början av inlägget till biodling, right?
Bin = honung = naturligt socker = massor av goda mackor = mjöd = sesamkakor etc.

I fönstret på ovanvåningen växer det så att det knakar! Har har vi årets fröodlingar, som så smångom ska ge oss mat. Vi sådde dock lite väl mycket av exempelvis vitkål (centrerat, något till höger), tror inte vi behöver 400-500 vitkålsplantor.
Det var allt för den här gången. Ha det så bra :)
Uppstart
Nu har det blvit dags att starta en blogg! Jag hoppas att det jag skriver ska kunna inspirera männniskor där ute som går i liknande tankar som vi. Jag kanske ska börja att berätta lite om mig själv. Jag heter Mimer Berg, kommer ursprungligen från Ängelholm och är 22 år gammal, so far so good. Under sommaren 2011 flyttade jag och två vänner (Jacc och Elise) till en gård på landet utanför Veberöd. Anledningen var att vi behövde ett friare liv som vi kunde skapa själva, långt bort från den bullriga och stressiga staden. Än så länge vill jag påstå att detta är det viktigaste och faktiskt också det bästa jag gjort i mitt liv. Idag bor dock även Erik Lundberg och Anna Havsjö här också, mer om dem sedan.
Vi går förstås inte bara och pysslar här på gården hela dagarna utan har (än så länge) sysselsättning långt bort från gården. Jacc utbildar sig till murare i Lund (har sedan tidigare utbildat sig till trädgårdanläggare på Akademie båstad), Anna ska bli sjukgymnast, Erik är trädgårdsanläggare i grunden men arbetar för tillfället på dagis. Elise är faktiskt den enda av oss som har sin sysselsättning här på gården. Hon och Anna har sina hästar här som de tränar och Elise ger ridlektioner i akademisk ridkonst.
Jag själv är en renodlad trädgårdsgalning och och har, liksom Jacc, en grundläggande utbildning som trädgårdsanläggare (grundläggande skriver jag eftersom att kursen inte gav något yrkesbevis, ursäkta om fel ord används) och utbildar mig för tillfället till trädgårdsingenjör på sveriges lantbruksuniveristet i Alnarp.
Detta var en mycket kort beskrivning av oss och vad som händer här. Planen är att jag i fortsättningen ska återkomma med beskrivningar om oss som bor här och vad vi håller på med.
Hej så länge!